Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Ragnar Ohlsson, Abraham Angermannus (Doc. Sven Ulric Palme)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR 3°340
detta dock, enligt anmälarens mening, har misslyckats, har i stället själva
svårigheten att just när det gäller en biografi skematisera så som man
alltid måste göra i en vetenskaplig framställning, blivit på ett värdefullt
sätt belyst.
Avhandlingens förra parti, omfattande tiden fram till 1593, är till
större delen av kyrkohistoriskt innehåll, det senare, omfattande
1590-talets stora kris, är huvudsakligen av politiskt historiskt innehåll.
Granskningen skall därför här inskränkas till det förra partiet. Anmälaren är
också angelägen om att just på denna plats beröra en formell brist.
Biografien över Abraham Andreae är till stor del skriven, icke på svenska
utan på makaroniska. I stället för att referera sina källor tar Ohlsson
in sina excerpter i själva texten, som på det sättet blir ett sammelsurium
av nusvenska, äldre nysvenska, tyska och latin. Se t. ex. s. 96 f.! Eller
s. 156 f., där det utlovas ett kort referat men kommer en, visserligen av
refererande partier avbruten rad av citat på tyska och latin. Citatglädjen
sträcker sig också till enstaka ord i en text, som eljest refereras.1
Att byta språk mitt i ett stycke, ja, ofta rent av mitt i en mening är
icke endast ett stilbrott, som drar ned historieskrivningen som konst.
Det är också ur vetenskaplig synpunkt otillfredsställande, så snart
tolkningen av det citerade men ej refererade stället kan bli tvistig och det
föreligger risk för att läsaren lämnas i ovisshet om författarens mening.
I bästa fall betyder det att författaren lastar över en del av den
vetenskapliga mödan på läsaren. Det är ofta nog besvärligt att göra ett
trofast referat, också av en enkel text, och det ligger i sakens nätur, att
författaren som regel är bättre skickad att göra det än läsaren, eftersom
författaren är bättre insatt i saken och genom jämförelser med andra
delar av källan kan ge språklig belysning åt dunkla eller tvistiga uttryck.
Anser man sin egen tolkning av ett ställe så tvistig, att man vill meddela
läsaren själva ordalagen för kontroll, har man möjlighet att göra detta i
den kritiska apparaten. Men själva texten bör vara helt skriven av
författaren själv — utom när det gäller källkritisk detaljanalys med
parallellställen och språklig kommentar.
Nu är citatglädjen särskilt stor i kyrkohistoriska arbeten, troligen
därför att den teologiska terminologien från en tid, när latinet var
allena-härskande, saknar motsvarigheter i modern svenska. Den svårigheten,
som f. ö. icke heller skulle vara omöjlig att övervinna, har antagligen
befordrat ovanan att citera också sådant, som utan större svårigheter
låter sig överföras till svenska.
Materialet till kännedomen om Abraham Andreaes studietid är ganska
knappt. Ohlsson går här till väga på brukligt sätt: material om de lärare,
som Abraham Andreae kan ha hört i Rostock och Griefswald, får ersätta
vad som brister i underrättelser om hans personlig studiegång. Liksom
föregångarna på detta arbetsfält utnyttjar Ohlsson skickligt
Rostockuniversitetets offentliga meddelanden, lyckligt nog bevarade just från
de år, Abraham Andreae besökte universitetet. Resultaten av en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
