Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Ragnar Ohlsson, Abraham Angermannus (Doc. Sven Ulric Palme)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR 3°342
170 ff.), men de äro alltför summariska, och läsaren tvingas att gå till
alla de ställen, spridda över hundrafemtio sidor, där Historia liturgica
åberopas för skilda notiser, vare sig dess uppgifter av Ohlsson godtagas
eller icke. Med denna källa står och faller huvuddelen av skildringen
intill 1582, då Abraham Andreae gick i landsflykt. Endast med dess
hjälp har det varit möjligt att ge skildringen av liturgiska striden en
sådan fyllighet, för att icke nämna alla de från Historia liturgica
hämtade biografiska notiserna.
Ohlsson framhäver med all skärpa berättelsens polemiska karaktär:
Dess värdeomdömen om motståndarna äro subjektiva, säger han, och
få icke utan vidare godtagas. Men när det gäller de faktiska
upplysningarna har den ett betydande källvärde. När dessa upplysningar ha kunnat
kontrolleras, ha de i regel visat sig pålitliga (s. 170, rad 5-18; ss även
s. 133, rad 2-3 ). Denna källkritik går, enligt anmälarens mening, endast
på ytan. Den har samma valör som Ohlssons i och för sig mycket
förtjänstfulla källkritiska granskning av Uppsalaprofessorernas berättelse
om 1598 års händelser.5 Det hade varit en mera aktiv
problemställning och något av en metodisk nyvinning, om Ohlsson hade sökt
analysera den långt mera svårgripbara, omedvetna eller medvetet
propagandistiska eskatologiska tendensen i Historia liturgica.
Ohlsson förbigår visserligen icke det eskatologiska draget i Historia
liturgica — det vore efter Henrik Sandblads banbrytande forskningar
om de eskatologiska föreställningarna i reformationstidens Sverige icke
möjligt. Men de beröras endast i samband med den litterära analysen,
närmast för att gendriva Henrik Schücks enligt Ohlssons mening
orättvisa kritik av Abraham Andreaes uttryckssätt. Ohlsson framhåller, att
Abraham Andreaes polemik helt präglas av den apokalyptiska
vokabulären — det berodde på att han var mera eskatologiskt sinnad än någon
annan samtida svensk teolog. »För mäster Abraham var påvedömet
identiskt med Antikrist», skriver Ohlsson. »För honom stod det klart, att Rom
var själva Babylon, den babyloniska skökan, som idkade otukt i Kristi
församling och som med alla till buds stående medel måste bekämpas. De,
som närmade sig den katolska kyrkans lära och ceremonier, vore
Antikrists tjänare.»
Nu kan man naturligtvis fråga sig, om det bakom Abraham Andreaes
eskatologiska slagord och uttryckssätt också låg en eskatologisk
övertygelse. Ohlsson har icke heller ställt det problemet med skärpa, och
anmälaren skall här gå förbi det, allrahelst som en sammanställning av
Abraham Andreaes handlingssätt i en rad avgörande situationer vid
skilda tidpunkter av hans liv ganska snart bekräftar uppfattningen, att
han måste ha hyst en sådan uppfattning och att den varit stark nog att
i viss utsträckning bestämma hans handlingar. Ett sådant tillfälle har
Ohlsson i annat sammanhang dragit fram, då han vill se eskatologiska
motiv bakom de snabba exekutionerna av räfstedomarna 1596 (s. 283,
rad 2-4).
Om nu Abraham Andreae var så gripen av de eskatologiska ideerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
