Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Ragnar Ohlsson, Abraham Angermannus (Doc. Sven Ulric Palme)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
3°349
gandet i testamentet —■ alltså snarare en statsrättslig än en konfessionell
ståndpunkt (s. 134, rad 8-19). Den politiska bakgrunden till liturgiska
stridens återuppblossande har nästan alldeles undgått Ohlsson (s. 153 f.).
Och i skildringen av Abraham Andreaes politiska strävanden och
åtgärder under Sigismunds första resa skjuter Ohlsson rekatoliseringsfaran
i förgrunden också för hertig Karls del — till det ämnar anmälaren
emellertid återkomma vid en granskning av denna avhandlings senare,
huvudsakligen politiskt historiska partier.
Ännu en kyrkohistorisk fråga av ganska stor betydelse må beröras,
ärkebiskops valet 1574. Den kyrkohistoriska forskningen har om detta
val alltid menat, att Johan III förfarit olagligt genom att till ärkebiskop
ta Laurentius Petri Gothus, som endast fått 22 röster, och icke Martinus
Olai Gestricius, som fått 33 röster. Gentemot detta har man emellertid
nyligen med all rätt framhållit, att KO gav konungen rätt att vraka den
av valkorporationen nämnde — och i stället, får man förutsätta,
stadfästa någon annan av dem, som fått röster vid valet.20 Ohlsson biträder
denna mening om innebörden av konungens prerogativ, men han vill ur
valprotokollet från 1574 utläsa vida mera: Att Laurentius Petri faktiskt
fått de flesta rösterna, nämligen utom de 29 prästernas även konungens
och de närvarande riksrådens.21 Dessa skulle nämligen ha haft rösträtt
såsom lekmän enligt KO.22 Och detta skulle vinna stöd av en notis i
valprotokollet, som måste anföras: Rex vero cum senatu regni elegerunt m.
Laurentium Gothum. Vidare skulle alla de övriga i valet ställda ha
överlåtit sina röster på Laurentius Petri, så att valet rent av blev enhälligt.
Stöd för den meningen finner Ohlsson i Laurentius Petris egna ord i sin
obligation, att han blivit väld, som det heter, per deliberatam legitimam
et concordem totius cleri hujus regni suffragationem et electionem, samt i
uppgifter i Acta ecclesiastica, i Historia liturgica och i ett riksrådets brev
från förhandlingarna 1593.
Denna bevisning är ett gott exempel på vådorna av att endast citera,
icke översätta källorna. Det är sålunda uppenbart orimligt att konungen
och riksråden skulle ha haft var sin röst vid biskopsval! Ohlsson har
trott, att eligere haft samma betydelse, när det i valprotokollet brukas
om prästerskapets omröstning och om konungens och rådets beslut. I
själva verket har ordet redan i dekretallatinet den dubbla betydelsen
av nämna och välja. Protokollet utsäger alltså, att sju personer blevo
nämnda, d. v. s. satta i val, och att konungen bland dem med råds råde
valde Laurentius Petri — den omständigheten, att konungen icke valde
den, som blivit nämnd av de flesta inom valkorporationen, noteras genom
det inskjutna vero. Ohlsson tycks ha blivit missledd av att valprotokollet
också meddelar, att konungen med råds råde beslutat uppskjuta
konfirmationen ett halvt eller ett år (anm. 53 till s. 62). KO talar direkt endast om
nämnandet och konfirmationen. Att det däremellan också ligger ett val
är givet — man får icke pressa KO:s gillat, stad fest och medh öpet breff i
Stichtet insat till att gälla tre skilda stadier av konfirmationen,
utväljandet, stadfästelsen och förläningen, om man icke håller i minnet att stad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
