Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historisk återblick - Gamla tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
många stycken kunnat dra sig undan beröringen med det
hedniska samhället — en kristen hade ju icke gärna kunnat
vara statsämbetsman eller officer, och något sådant hade ju
ej heller i någon nämnvärd mån kunnat komma ifråga, så
länge de kristna utgjordes av ett mindretal och detta
övervägande bestod av fattiga och socialt lågtstående människor.
Med den ökade spridning kristendomen under det andra
århundradet fick, började den också få många bekännare
inom de högre samhällslagren, bland ämbetsmän, officerare,
lärare o. a. På samma gång som denna utveckling kan
sägas vara ett trappsteg hän emot frikyrkans utveckling
till statskyrka, innebar den ju alltid nya
konfliktanledningar och gjorde frågan om kyrkans ställning till den
hedniska staten än mer aktuell. Hur skulle en kristen förhålla
sig, om han befunne sig i en sådan yttre ställning, att han
ej kunde undgå att leva i ständig beröring med den
hedniska staten? Den princip, som snart blev den inom
kyrkan allmänt om också icke undantagslöst erkända, hävdade,
att en kristen under sådana förhållanden väl kunde stanna i
sitt borgerliga yrke, dock under den bestämda
förutsättningen, att han icke deltoge i eller toge någon som helst
befattning med den hedniska avgudatjänsten. Spänningen
var icke undanröjd, men kyrkan och staten hade även på
denna punkt närmat sig varandra.
Att samtidigt med den här tecknade utvecklingen ett nytt
betraktelsesätt av den romerska staten började framkomma
är ju icke ägnat att förvåna. Väl levde på sina håll
Apokalypsens uppfattning kvar, medan man på andra håll i den
romerska staten började se en institution, i vilken låge en
gudomlig mening, och som ägde en av Gud förlänad
uppgift. Kanske har till denna nya åskådnings allt hastigare
utbredning icke minst det förhållandet bidragit, att man
vid de kristnas gudstjänster brukade bedja för kejsaren och
dynastien, för statens ämbetsmän, för rikets välfärd, för
fred och ro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
