Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historisk återblick - Gamla tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
»Så hade», säger Linderholm i sin undersökning »Om den
kristna statskyrkans uppkomst»1, »under kristendomens
andra århundrade faktiskt försiggått ett närmande mellan
kristendomen å ena, det romerska samhället, dess kultur och
arbetsliv å den andra sidan. Den unga frikyrkan hade
börjat växa in i samhället och med tusen trådar bundits vid
detsamma. Den har gjort sig förtrogen med tanken på en
lång uppgift i världen och därför börjat anpassa sig efter
dess villkor i sin allmänna stämning och livsvärdering, i sitt
arbets- och vardagsliv, i sin lära och i sitt tänkande, i sin
gudstjänst, liksom ock slutligen i sin samhälls- och
stats-betraktelse^»
Och dock är det just nu, vid mitten av 200-talet och
början av 300-talet, som vi möta de systematiska
förföljelserna från statsmaktens sida gent emot kristendomen.
Neros förföljelse på 60-talet är ju lika litet som den
domi-tianska mot slutet av det första århundradet någon
systematisk statsförföljelse, och ingen av dem bör betraktas
såsom något verkligt försök att helt utrota kristendomen.
Detsamma gäller om de följande mera sporadiska förföljelserna
fram till mitten av det tredje århundradet. Men så möta vi
under loppet av något mer än ett halvt sekel två
visserligen intensiva, men ändå relativt korta förföljelseperioder,
den decianska och den diokletianska. De mellanliggande
fridsperioderna äro i varje fall vida längre, givetvis
beroende på att den ömsesidiga anpassningen såväl hos den
romerska staten som hos den kristna kyrkan för ett
inbördes närmande fortgått så långt, att, om spänningen
mellan dem icke helt utjämnats eller ens helt skulle komma att
utjämnas, det normala dock måste anses vara, att frid vore
rådande dem emellan. Jag sade: den ömsesidiga
anpassningen såväl hos den romerska staten som hos den kristna
kyrkan, ty även om i det föregående endast — och även
1 Anf. arb. s. 48.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
