Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historisk återblick - Gamla tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
kultens förut från staten uppburna underhåll indrogs, de
hedniska festerna förbjödos, en massa tempel raserades,
och år 391 kom den förordning, som förbjöd såväl offer
sopi de gamla templens användande, året därpå följd av
en ny förordning, som gjorde slut på varje såväl offentlig
som privat utövning av hedniska kulter. Kristendomen har
blivit det romerska rikets enda tillåtna religion.
Men därmed var ju den kristna kyrkan ännu icke
statskyrka. Konstantin har, då det gällde inomkyrkliga tvister,
särskilt efter den diokletianska förföljelsen, då såsom förut
vid liknande tillfällen olika meningar rörande
återupptagandet i kyrkan av dem, som under förföljelsen blivit
avfällingar, framträdde och man från båda de stridande
parternas sida vädjade till honom, till en början tvekat,
huruvida han skulle kunna blanda sig i en sådan kyrkans
inre angelägenhet, men slutligen ej ansett sig kunna vägra
att upptaga och avgöra de till honom hänskjutna
tvistefrågorna. Han har så på initiativ av kyrkan själv fått
prejudi-katsenlig rätt att blanda sig i kyrkans inre angelägenheter.
Den kristne kejsarens, den romerska statens, rätt att
bestämma även i inomkyrkliga frågor har på ett enkelt,
naturligt sätt kommit in, och detta, utan att man väl då hade
klart för sig de konsekvenser, till vilka detta skulle kunna
leda. För Konstantin stod det nog klart, att vad som
fordrades för hans rikes sammanhållning och enhet vore en ny
riksreligion, likasom också att kristendomen vore den enda
religion i riket, som här kunde ifrågakomma. Men det var
icke endast en ny riksreligion man behövde. För rikets
välfärd krävdes ock, att denna religion var organiserad på ett
sätt, som nära överensstämde med rikets egen organisation.
Kejsaren, det romerska rikets överhuvud, borde då också vara
kyrkans. Men kyrkan hade ju utvecklats till en makt i
samhället, en stat i staten. Med sin omfattande organisation och
sitt relativt åtminstone högtstående prästerskap kunde den
2 Kyrka och stat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
