Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historisk återblick - Gamla tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
mot staten bli farlig, med staten bli denna till gagn. Men
den gick ju icke att tvinga. Skulle stat och kyrka närma
sig varandra, måste åt kyrkan givas sådana privilegier, att
de väl kunde uppväga det gagn staten hade av detta
närmande. Konstantin lät härvid kyrkan behålla sin redan
utbildade organisation med episkopat, prästerskap, synoder.
Men då det första steget till detta inre närmande mellan
stat och kyrka togs från kyrkans sida och Konstantin då
hänsköt saken till en synod, så blev ock konsekvensen
härav i fortsättningen, att Konstantin ansåg sig ha rätt att
sammankalla kyrkliga möten och synoder. Det är han, som
sammankallar det första ekumeniska mötet i Nicaea 325,
han är själv närvarande vid detsamma, öppnar mötet, leder
förhandlingarna och dikterar dess beslut samt ställer sedan
bakom detta mötesbeslut statens exekutivmakt, för den
händelse någon skulle vägra mötets beslut sin lydnad. En
dylik vägran likasom i allmänhet brott emot kyrkans ordning
eller kätteri kom nu att ha med sig samma straffpåföljd
som brott emot den borgerliga lagen.
Konstantins efterträdare fortsatte även här på den av
honom inslagna vägen, och efter det andra ekumeniska
mötet år 381 kan utvecklingen sägas vara färdig. Den har
faktiskt resulterat i en romersk statskyrka med
kejsarmakten såsom den högsta lagstiftande och dömande
myndigheten med under denna stående och av den ledda
synoder, vilkas beslut kejsaren kunde förkasta eller stadfästa
såsom gällande lag. På kyrkans val, särskilt biskopsvalen,
kunde han inverka såväl genom uppgörande av förslag
som genom direkt tillsättning. Han var också den högsta
rättsinstansen inom kyrkan, till vilken man kunde vädja
från synoden. För övrigt fick statsmaktens inflytande på
kyrkan och dess liv mycket olika omfattning i öster- och
i Västerlandet. Det sträckte sig betydligt längre i östern,
medan kyrkan i västern behöll en större självständighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
