Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historisk återblick - Medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
betets missbrukande till ekonomiska fördelar samt mot
lek-mannainvestitur i alla dess former. Inom dessa kretsar
mognade ock tanken på nödvändigheten av en
kyrkoreformation, en rensning av kyrkan själv och hennes styrelse,
och kravet på en dylik spred sig snart i allt vidare kretsar.
När konung Henrik III gripits av dessa tankar och, bliven
en kraftig ivrare för kyrkans renhet, vid mitten av 1000-talet
utsåg en påve i sin anda, sedan tre med varandra tävlande
pretendenter först blivit avsatta, bekläddes han själv till
gengäld härför av den nye påven med kejsarkronan. Snart
avsade sig dock kejsaren av kyrkliga grunder
designations-rätten vid påveval och förbehöll sig blott rätten att bekräfta
det av folket och prästerskapet förrättade valet. I själva
verket kom dock kejsaren att även i fortsättningen utöva
ett icke så litet inflytande på dessa val, till dess på
lateran-synoden i Rom 1059 största inflytandet på påvevalen lades
i kardinalkollegiets händer, »ett viktigt steg till påvedömets
fullständiga emancipation och den oundvikliga brytningen
med den världsliga makten».1
Men det var icke blott bestämmelserna om påvevalet, som
reformerades under denna rörelses inflytande. Till många
andra områden sträckte sig reformarbetet. Själen i det hela
var munken Hildebrand, mera känd under sitt påvenamn
Gregorius VII. Känt är, huru striden mellan denne och den
unge tyske kejsaren Henrik IV i sak ledde till den förres
seger, d. ä. för tillfället åtminstone till en kyrkans seger
över statsmakten.
Vid framställningen av de principer, som ledde Gregorius
i hans reformeringsarbete, och vilka för lång tid framåt
blevo de bestämmande för kyrkans män, följer jag Hjärne
i hans förut citerade arbete Stat och Kyrka.2 Liksom det
på himmelen finnes två ljus, solen, som lyser om dagen,
1 Hjärne: Anf. arb. sid. 126.
2 Anf. arb. sid. 131 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
