Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historisk återblick - Medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
och månen, som lyser om natten, och som lånar sitt ljus
från det andra, så finnes det inom den kristna kyrkan, det
högsta mänskliga samfundet, med dess av Gud insatta och
ordnade styrelse två ljus, den andliga makten, vars huvud
är påven, och den världsliga med kejsaren i spetsen, och
denna senare får sitt ljus från den förra och har att genom
sina utövare gå denna till handa. De äro, dessa båda
makter, lika de två svärden, som omnämnas i Jesu
lidandeshistoria: det ena, den andliga makten, skall stickas i
skidan och får icke utgjuta blod, det andra, den världsliga, får
dragas, då påven så tillstädjer. Det finnes inom kyrkan
tre stånd: läroståndet, som har att undervisa, det väpnade
ståndet, som har att med yttre makt giva eftertryck åt
denna undervisning, och det närande ståndet, som
undervisas och skyddas av de båda andra och till gengäld sörjer
även för deras lekamliga uppehälle.
Kyrkan styres av sina egna lagar, dels oföränderliga av
Gud givna och i hans ord uppenbarade sådana, dels av
kyrkliga myndigheter stiftade lagar, som ock kunna av dessa
myndigheter förändras. De kyrkliga lagarna stå i varje fall
över de borgerliga, vilka, i den mån de strida mot de förra,
skola ändras till överensstämmelse med dem. Klart är, att
med denna uppfattning av den kyrkliga rättens betydelse
kyrkan måste ägna mycket stor uppmärksamhet åt lagarnas
utformning och bearbetning. Till Gratianus’ vid denna tid
samlade och ordnade Decretum, av den romerska stolen
officiellt godkända kyrkostadgar, lades sedermera undan
för undan nya påvliga dekret och kyrkostadganden, tills
det hela under påven Gregorius IX kodifierades såsom
rättskanon år 1234.
Kyrkan organiserades sålunda allt mera såsom ett
rättssamfund, ett statsförbund, omfattande hela den
västerländska kristenheten, i vilket varje kristen var undersåte på
samma gång som i sitt världsliga fädernesland, vilket ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
