Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hannes och knektarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Erbjudandet antogs och Arnisius vann därmed
icke blott befrielse från en farlig skuld utan även
en viss upphöjelse i det han hädanefter skulle
svara endast inför konungens vicarius. Återstod att
lega och utrusta knektarna. Kostnaden anslog han
till fem- eller sextusen daler s.-m. Han sade till
sin hustru:
Det harmar mig, hustru. Antingen bliva
knektarna ihjälslagna eller ock tillfångatagna av
fienden, ty så går det ju till i krig. Men i båda fallen
blir det dansken som tar munderingen. Varför skall
jag med svett och möda skaffa munderingar åt
dansken? Hellre ville jag då för all framtid draga
försorg om de knektar, som Gud nådeligen låter
återvända från kriget.
Hustrun svarade:
Det är min tro, Arnisius, att du inte har medel
varken till det ena eller det andra.
Arnisius funderade. Därpå sade han:
Sanningen att säga, hustru, saknar jag medel.
Men jag kan väl skaffa, om jag får tid att bruka
mitt snille. Har jag icke länge varit betänkt på att
köpa ett stort jordagods eller två? Jag har sagt
dig, hustru, att en adelsman måste besitta ett
jordagods. Nu är tiden kommen. Har jag jord, så
kan jag ock draga försorg om knektarna.
Hannes Arnisius for omkring i bygden, köpslog
om gods och gårdar, träffade avtal, krävdes på
handpenning och begärde uppskov till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
