Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hannes och knektarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mickelsmässan, vilket ibland beviljades. Och ehuru han
varken hade köpt jord ej heller kunde köpa någon,
sades och troddes allmänt att han nu var herre
över åtskilliga mantal. När det ryktet hunnit
spridas och befästas började han sin värvning. Han
vände sig icke till löst folk, som eljes sed var, utan
till välkända drängar, om vilka han visste att de
hade något på kistbotten, och till yngre
hemmasöner, som tröttnat att tjäna utan lön. Till dem
sade han, att skötseln av de stora jordarna vållade
honom huvudbry och att han var i behov av ett
par hundra goda landbönder. Därför erbjöd han
envar, som utan lega ville taga värvning till hans
fännika, att efter kriget bliva hans landbonde och
skulle han sitta på torvan utan avrad i tjugu år.
Fästepenningen för jorden finge väl kvittas mot
städseln och anskaffandet av liveriet, men
släpklädnaden kunde väl knekten själv bekosta, då Arnisius
bjöd honom så goda villkor.
Jorden drog mäktigt och avtalet tycktes dem
icke ovisst då en sådan karl som Hannes Arnisius
skrivit sitt namn med prydliga slängar på papperet
och därvid fästat sitt sigill. De lämnade honom
därför sina sparpenningar och vad de eljes i en
hast kunde hopskrapa. Och Arnisius återvände
hem icke blott som välgörare och god patriot utan
ock som en ganska förmögen man, den där kunde
göra sig bred bland borgarna med inköp av
allehanda varor. Härav hade Hannes sin stora
förnöjelse. Men då hustrun föreslog att han skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
