Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hannes och knektarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans förstånd och Arnisius medgav något förströdd
att han handlat icke utan klok beräkning.
Med stigande ålder blev Arnisius alltmera
ordkarg, förströdd, otillgänglig. Hans utseende på
ålderdomen beskrives som nästan skrämmande. Han
magrade så att skallen framträdde naken under
huden. Det en gång rika håret föll av. Ögonen
tycktes slocknade och ögonlocken lyftes sällan från
sin halvslummer. Mörka, lillfingerstjocka ådror
vanställde huvudet och i pannan tecknade sig med
utomordentlig tydlighet den sicksackformiga åder,
som kallas Kainsmärket. Han blev också osnygg i
sina vanor och mycket girig. Sina penningpåsar
gömde han i sängen. Hustrun lättade ibland på
säckarna, nödd av sonen, en tapper och glad ung
herre. Med honom gick Arnisii innerligaste önskan
i uppfyllelse. Han adlades och antog därvid namnet
Arnfelt. Han tillhörde Konungens Drabanter och
fick sedermera även friherreskap, dock först efter
Arnisii död. Hannes lät sig allt berättas om sonen
men visade ingen glädje. Ej heller tycktes han
märka hustruns tillgrepp, vilket förvånade henne,
eftersom hon varje afton hörde honom räkna sina
mynt bak sängomhänget. En gång frågade hon
halvt på spe, halvt på trots.
Du räknar så titt, Arnisius. Är du rädd för
hustjuvar?
Han svarade endast:
Det tör räcka ändå.
Sista halvåret av sin levnad låg han oavbrutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
