Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hannes och knektarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag vill nu medan tider är bese min egendom.
Låt två av dina drängar följa mig.
Efter en stund blev Grapen alltför nyfiken och
begärlig att se, vad den döende mannen väl kunde
taga sig före. Han smög sig utanom huslängan
och upptäckte Arnisius stående på en kulle icke
långt ifrån stranden. Men på gärdet nedanför
kullen såg Grapen sina drängar i färd med att gräva
en grop. Han styrde då stegen tvärsöver gärdet
för att utfråga drängarna. Arnisius blev honom
varse och vinkade att han skulle komma upp på
kullen. Grapen lydde, ehuru med ganska mycken
ängslan. Han var rädd att köparen, när han nu
såg den magra jorden, skulle fordra återgång eller
en skälig minskning av köpeskillingen.
Men Arnisius sade:
Jag är mycket förnöjd och glad åt denna min
egendom. Här finner jag allt som är behagligt, rika
åkrar, djupa skogar, mäktiga klippor, en klar
fiskrik sjö och en sorlande älv. Hur ljuvligt har icke
Skaparen inrättat allt och är det väl underligt att
människan vill besitta jorden?
Därefter bad han Grapen att han måtte utpeka
och beskriva egendomens gränser. Han gjorde så,
och det är troligt att han icke tog till dem för
snäva, väl vetande att den köparen aldrig skulle gå
upp sina rågångar. Också blev Arnisius högeligen
tillfredsställd och tyckte sig ha gjort ett gott
köp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
