Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hannes och knektarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och vågmästaren bars in till härden. Så småningom
återfick han sansen och sedan han förstått var han
befann sig, frågade han genast om Sven vore
villig att sälja gården. Grapen svarade undvikande,
men Arnisius lät hämta in de sex penningpåsarna,
öppnade dem och hävde ut innehållet över bordet.
Räkna, befallde han. Och blir du nöjd så låt oss
genast sätta upp köpebrevet.
Grapen förstod snart, att summan kunde förslå
till två så magra och fattiga gårdar som
Frönsaforsen. Han sneglade upp mot Arnisius som rest
sig, skjutit upp porten och nu med pannan hårt
tryckt mot dörrposten stirrade ut i morgonljuset.
Försiktigt frågade Grapen om icke Arnisius själv
ville uppgiva, hur stor summa han medfört.
Arnisius svarade:
Det har jag glömt. Man kan inte minnas allt.
Välan, sade Grapen och rätade på sig. Jag litar
på dig, Arnisius, och tar dina pengar oräknade.
Kanske är summan för liten, kanske för stor. Det
betyder föga mellan vänner. Räck mig din hand.
Jag skall taga allt mitt gårdsfolk till vittne på att
jag sålt gården och att du erlagt vederbörlig
köpeskilling. Det är allt som behövs mellan hederliga
män.
Arnisius räckte honom handen, men när Grapen
kände dess kyla blev han förskräckt och skyndade
att avsluta köpet.
Arnisius sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
