Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hannes och knektarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kom nu, Grape. Stunden är inne.
Han lade armen kring Sven Nilssons skuldror
och släpade sig nedför kullen till den plats på
ängen där drängarna väntade, stödda mot
spadskaften. Vägen tycktes honom oändligen lång men han
förlorade likväl icke modet utan sade skrattande
till Grapen.
Varför rör du icke pinnarna, gosse? Slå på
trumman, slå på trumman. Då är det mig lätt att
vandra.
Framkommen till gropen blev han åter allvarsam.
Och han kände nu igen Sven Nilsson och
förväxlade honom varken med fogden eller med
trumslagaren.
Han sade:
Vad menar du, Sven, är jag en rik man eller
en fattig?
Grapen svarade:
Förvisso är du mäkta rik, Hannes Arnisius.
Ja, sade Hannes, jag är så rik att jag har mer än
jag behöver.
Till Grapens och drängarnas förvåning tog han
nu av sig sina kläder och behöll endast drällstycket
kring kroppen. Han vek omsorgsfullt ihop varje
plagg och lade dem på varandra vid sidan av
gropen, alldeles som man om aftonen plär lägga
sina kläder vid sängfoten. Han svepte skynket väl
omkring sig, steg fram till gropens kant och
hoppade ner. Därvid förlorade han jämvikten och föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
