Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labyrinten. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så sjunker hon åter ihop, blir åter en viljelöst
drivande spillra.
Den livlige och välgörande unge herrn, som
genom att draga för gardinen tror sig ha strukit
flickansiktet ur minnet och som vidare tror sig ha
köpt rätten till en kväll, lika lugn som alla andra,
han har nu åter slagit sig ned vid bridgebordet då
betjänten inträder och halvt förlägen rapporterar
utgången av sin mission. Än sen? Det var ju rätt
besynnerligt, kanske också en smula obehagligt –
att ha sårat en tiggerska, som inte var eller inte
ville vara en tiggerska. Men än sen? Spelet kan
fortsätta.
Det är just det, det icke kan. Åtminstone kan
den lättrörde unge herrn icke fortsätta. Den lugna,
bekymmerslösa kvällen har ohjälpligen splittrats
av ett främmande element. Vem var hon? Varifrån
kom hon? Varför stod hon just här? Och varför
skulle just jag? Vad tänkte, sökte, ville hon? Och
framför allt – vart går hon nu? Vad väntar henne
nu? Någonting ohyggligt kanske, och något som
jag kanske kunde ha förhindrat!
Dylika tankar kunna mer eller mindre lätt
avfärdas – som oftast. Dock icke alltid. Någon gång
växer snöbollen så hastigt till lavin att den kloka
besinningen icke hinner uppföra sina skyddsverk.
Så här. Första minuten rycker unge herrn
beklagande på axlarna, i den andra har han redan blivit
en ohjälpligt dålig spelare – och efter fem minuter
har han uppgivit kampen. Han lämnar sitt korrekta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
