Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labyrinten. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i nära släkt med misstro, hos den gamle tjänaren,
som bekymrad och beskäftig sysslar i rummet.
Snart skickas han emellertid av sin husbonde att
skaffa flickan någonting till livs.
Så äro de då allena, varken mer eller mindre
allena än nyss, då en glasvägg skilde dem åt. Axel
hjälper henne av med hatten och den eländiga lilla
kappan. Än mer, han faller på knä och snör upp
hennes kängor. Hon gör ingen åtbörd för att
hindra honom, hon låter allt ske som det kommer
i denna äventyrliga dröm. Och på alla hans frågor
har hon blott en skakning på huvudet och ett
svagt leende till svar. Han tar hennes blåfrusna
händer och värmer dem mellan sina.
Och plötsligt äro de än mera allena än nyss.
För några ögonblick har storstaden upphört att
vara till, och den mörka labyrinten, den korrekta
klubben, själva det vackra rummet. Och den
osynliga, men kristallhårda glasvägg som skiljer två
världar åt, har rämnat, fallit i spillror, utan att de
båda förnummit ett ljud av skärvornas skärande
rassel. De betrakta varandra. Och då hon drar sina
händer ur hans sker det endast därför att hon
måste vidröra hans huvud, hans hår, hans panna,
försiktigt, nästan skrämd som ett barn då det
första gången vidrör en underbar och oanad gåva.
En stund, som mätes med sekunder. Snart dyka
det vackra rikemansrummets dyrbara detaljer åter
fram, väggarna resas åter, storstaden gör sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
