Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labyrinten. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med så fubbliga händer. Alltså smyger sig herr
Axel på tå bort till rummet, lyssnar vid dörren,
lyssnar så länge och ängsligt som om han själv
vore en tjuv. Kanske är han det också – i färd
med att bestjäla sig själv.
Flickan från, labyrinten har icke somnat. Vilken
trötthet skulle så snart förmått söva grubblet över
det underbaraste äventyr i världen? Ett äventyr,
vars utveckling och upplösning är lika oberäknelig
som en dröms nyckfulla bana. Hon kan väl knappt
tro – och kan hon ens önska? – att en hel natt
skall förflyta, innan någonting nytt och underbart
sker.
Och så inträffar någonting nytt och underbart.
Dörren glider upp och äventyrets prins träder in.
Var annat att vänta? Han smyger sig fram till
hennes bädd, böjer sig djupt ned över henne – var
annat att vänta?
Hon väntar med slutna ögon. Hon hör honom
åter smyga sig bort, hon hör nycklar rassla, lås
vridas om, lådor dras ut –
Det förstår hon icke. Hon öppnar ögonen, lyfter
litet på huvudet. Hon ser honom syssla vid
skrivbordet, ser honom ta än det, än det föremålet,
stoppa det i lådan, låsa. Så går han från låda till
låda, från skåp till skåp, på tå, ängslig som en
tjuv.
Och hon förstår, och hon förstår, och hon
förstår.
Var annat att vänta?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
