Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labyrinten. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han har gått och hon sätter sig upp. Med
fubblande brådska sätter hon på sig kängorna, kränger
kappan över axlarna. Sjunker ihop för några
sekunder, sitter med huvudet maktlöst tillbakaböjt och
stirrar under halvslutna ögonlock mot den matt
lysande lågan.
Den kloke och trogne tjänaren har just reglat
ytterdörren då hon stiger ut i tamburen. Har han
velat låsa förut, så får han nu låsa upp, häpen
visserligen, men väl inte alltför bedrövad. Bara nu
inte husbond kommer –
Han kommer. Icke i sista ögonblicket – i
ögonblicket efter det sista. Likväl hinner han ställa sig
i hennes väg, lägga handen på dörrvredet. Han
är onekligen en ganska vacker och ståtlig ung
man där han står, med ett ärligt, gott ansikte och
– just nu – med beslutsam min. Han bör kunna
förklara sig, bör kunna göra sin vilja gällande.
Vad kan det fattiga, eländiga lilla kräket göra –
om ej att göra honom till viljes? Har hon kanske
blivit något mer eller större eller bättre än nyss?
Nej. Se bara kontrasten mellan hans silkesrock och
hennes kappa, som visserligen blänker och glänser
även den, fast icke av silke. Och se hennes
ansikte –
Men det blir icke någon förklaring, än mindre
någon högt uttalad vilja. Det yttras icke ett ord.
Den vilja som segrar är stum, den har icke ens en
åtbörd. Likväl måste han släppa sitt grepp kring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
