Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labyrint II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förgrämda på en gång veka och trotsiga flickansiktet
finner han att allt hans kram, hans siden och
sammet, glasdiamanter och vaxpärlor glittra mer
fattigt och falskt än någonsin förr. Han skakar
på huvudet och suckar, suckar så tungt att flickan
väcks ur sina tankar.
Själv är hon inte svår att tillfredsställa, hon
småler åt hans skrupler, väljer i högen, tar på en
slump. Om hon skall förtjäna aftonens »recett»
och sitt och fru Grossmans bröd som page eller
grevinna, som Carmen eller Rosina, det kommer
på ett ut – vad man begär av henne är dock och
förblir ett och detsamma i evigheters evighet. Till
spegeln alltså, gör pinan kort, grip er an herr
tusenkonstnär, giv henne en kurtisans frisyr eller
en madonnas. Likgiltigt vilket, likgiltigt!
Likgiltigt. – Och plötsligt ryckes likgiltighetens
bronsmask från flickansiktet! Liv, förvirring,
förskräckelse, ångest – och i ångesten likväl en skymt
av en underlig, skälvande glädje. Även
tusenkonstnären rycker till, blott för ett ögonblick, dock, ty
anledningen är obetydlig. Ett buller och rumor
där ute i rummet, prat, skratt. Fru Grossman och
hennes väninnor ha fått gäster. Två unga herrar,
av klädseln att döma just kavaljerer för kvällens
grande mascarade. Undra på att flickorna skratta,
att fru Grossman ler! Den ene av de två är
tydligen »vän i huset», beskäftigt, förtroligt, och lite
mer än förtroligt hjälper han flickorna med
ytterplaggen. Jagar på dem – bilen väntar. Den andre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
