Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labyrint II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ter sig mer främmande i omgivningen, mer
reserverad. Men också han byter ju ord med de
munviga flickorna, skrattar.
Likväl är det hans skratt, hans röst som verkar
förvandlingen.
De sköna ha sina nycker – vem kan väl veta
det bättre än deras entusiastiske och konstförfarne
vän. Men måtta i allt – en gräns bör det finnas!
Och när nu flickan, som inom kort skulle ha blivit
en charmant grevinna eller en skälmsk liten page,
springer upp, ohjälpligt ruinerande hans händers
verk, slitande hans vackra lullull från kroppen,
knövlande det mellan händerna – då går det för
långt! Då måste tusenkonstnären beklaga sig, och
för vem, om ej för husets härskarinna. Alltså stiger
den förtörnade konstnären ut till fru Grossman,
nu ensam med sina katter. Bakom honom reglas
dörren.
Där står den lille mannen med handflatorna
utåtvända till en gest av undran och förtvivlan, med
de spetsiga skuldrorna högt uppdragna, med det
snipiga ansiktet präglat av en rättvis harm. Där
sitter fru Grossman, lugn och stel ännu i sin
undran och vrede, men med en allt hårdare glans i
blicken, ett allt stramare och beskare leende på
läpparna. Och mellan dem och kring dem skjuta
katterna kelet rygg.
Och i rummet bredvid? Sätter man ögat till
nyckelhålet, så upptäcker man till en början
ingenting just. Flickan har väl förutsett den lille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
