Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labyrint II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innebörd och uppfiskar ur den förblindade
kavaljerens ficka ett föremål, som med virtuos flinkhet
döljes i den svarta dominons veck.
Hundra lampor glöda kring den pikanta affischen,
guldlivréer vakta vinterträdgårdens grind då den
svarta dominon och kavaljeren träda in i
härligheten. Kavaljeren dröjer kvar för att ordna
biljetterna, dominon skyndar förut. Hon kommer in i
avklädningsrummet. Här falla de mer eller mindre
mörka, enfärgade, enkla pupporna, och den ena
fjärilen, praktfullare än den andra, kryper ur skalet
ut i ljuset. Svarta dominon bidar några
ögonblick, obeslutsam, betraktar sina vackra systrar
så länge och så intensivt att hon börjar väcka deras
nyfikenhet. Så låter hon dominon falla.
Hon är kostymerad som tiggerska. En pikant
idé och fullt korrekt – på maskerad. Likväl väcker
hon ett uppseende som knappast är smickrande, en
nästan beklämd stämning, sammansatt av
förlägenhet och motvilja. Hennes dräkt är icke lyckad,
varken konstnären, än mindre fru Grossman skulle
ha gillat den. Den saknar fantasi, den är för
realistisk. Just så där se kanske de flickor ut som
förfärdigat all festens fjärilsprakt. Det finns
ingenting zigenaraktigt poetiskt hos denna tiggerska,
hon är helt enkelt och simpelt en flicka från
labyrinten.
Dock, en liten detalj i hennes dräkt räddar henne
– räddar henne från att bli uttittad eller diskret
utförd av någon funktionär. Masken! Oförtydbart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
