Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labyrinten III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annat än värd hans försvar. Lindrigt sagt, har
han gjort sig löjlig.
Likväl är det icke över den sidan av saken han
grubblar. Löjlig eller ej, det bekymrar honom icke
det minsta. Han ser för sig en syn som icke vill
skingras. Han ser det där främmande och
skrämmande flickansiktet, som en viss lugn afton på
något hemlighetsfullt sätt lockade honom bort till
fönstret. Vad var det för ett ansikte? Vad var det
för en varelse? En tiggerska? Säkert! Hennes ögon
tiggde, hennes mun tiggde, hennes leende, hela
den hjälplösa, eländiga lilla varelsen tiggde. Men
vad?
Guldmyntet hade hon kastat. Det var att bryta
det naturliga bindestrecket mellan tiggerskan och
börsen. En förbisnuddande misstanke hade kunnat
såra henne så djupt att hon obevekligt avstod från
alla en ny vänskaps eller kärleks säkerligen ej
njugga håvor.
Och så nu? En tjuv helt enkelt, en tjuvaktig
slinka.
Det är en gåta att grubbla över med sänkt huvud
och slutna ögon. Ett ordlöst grubbel i bilder, som
svära mot varandra, som förneka varandra, beljuga
varandra. Och behärskande de andra minnet av
det flyktiga ögonblick då glasväggen mellan två
världar rämnade. Ligger i det minnet, i det
ögonblicket gåtans lösning?
Unge husbond grubblar, och den trognaste bland
tjänare vakar, tassar omkring som en misstänksam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
