Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labyrinten III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och bekymrad hustomte. Åt husbonds grubbel kan
han ingenting göra, hur bekymmersamt det än är
att se honom sitta så där. Men det kan vara
skäligt att ta en översikt av rummet, ställa i ordning,
se efter om inte i alla fall...
Och så gör han en upptäckt. På ugnsfrisen
ligger ett litet fodral. Det brukar alltid ligga där
bland andra småsaker och ligger där även nu. Men
öppet. Och tomt. Gubben tar det, betraktar –
och, skam till sägandes, ljusnar hans ansikte. Ty
så roligt är det att få rätt – även om det rätta
är sorgligt.
Nå, nu ska då husbond få se!
Ja, husbond vaknar upp och ser. Ser med
vidgade ögon. Så reser han sig hastigt, så hastigt
och häftigt att gamlen blir helt bestört.
Det är en vacker och siratlig tingest som legat
i fodralet, en liten revolver, till synes mest ett
prydnadsföremål, en leksak, men antagligen ej
ofarlig. Nu glittrar den mellan Ingrids fingrar. Hon
undersöker den, nyfiket: kulor finns där, det ser
hon. Hon låter också hanen höja sig, helt litet.
Så småler hon mot leksaken, stoppar den i barmen,
småler mot sig själv i spegeln.
Om den grubblande unge mannen såge den
spegelbilden, skulle han ha svårt att känna igen
sin tjuvaktiga gäst. Någon tiggerska är hon icke
längre, snarare en liten grevinna av siratligaste
rokokosnitt, en läcker skapelse som inte ens
tusenkonstnären behövt skämmas för, en prydnad för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
