Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labyrinten III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rokokogrevinnan går rakt mot dörren, öppnar den.
Hon befaller flickan att lämna nästet med det
stolta namnet Och då varelsen tycks liksom
drunknad i en slö häpnad och då hon reser sig och tar
några osäkra steg mot de givmilda kavaljererna,
blir lilla grevinnan plötsligt vild av raseri. Hon
stampar i golvet, hon ställer sig med utbredda
armar mellan flickan och kavaljererna, hon pekar
på dörren.
Blir äntligen åtlydd. Dörren stänges mellan
tiggerskan och dockan. Vid fru Grossmans bord har
munterheten åter flammat upp. Episoden är glömd.
Men grevinnan dröjer vid det andra bordet. Där
ligger en trasa, duken, som flickan haft virad kring
halsen. Grevinnan tar den försiktigt med yttersta
fingertopparna, håller upp den, stirrar på den med
ett uttryck som kanske är vämjelse, kanske skräck.
Det är en smutsig flik av nödens dräkt hon håller
i ett försiktigt grepp mellan yttersta
fingertopparna.
Så rullar hon långsamt ihop den i handen, gör
den till en boll, för den till sin kind, smeker sin
kind, sluter ögonen.
Och plötsligt brister hon i gråt, sjunker ned över
bordet, sjunker samman som en trasig docka,
rokokogrevinnan. En marionett som kommit i olag.
Den erfarna fru Grossman, som hört så många
flickor gråta och sett så många marionetter falla
samman, kommer hastigt till hennes hjälp, lägger
sina händer moderligt på hennes skuldror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
