Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labyrinten III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det behövs icke mer för att marionetten åter
skall få liv. Hon drar sig hastigt, men icke bryskt,
undan fru Grossmans modershänder. Hon spelar
åter sin roll och förträffligt. Hon niger så sirligt
som blott en rokokogrevinna kan niga för fru
Grossman. Hon niger för kavaljererna. Hon kastar
slängkyssar. Ännu i trappan som leder upp till
sovrummen vänder hon sig om, småler och niger.
I gränden utanför och under en av labyrintens
matta lyktor står Axel. Han står och ser efter en,
flickgestalt som långsamt glider bort i grändens
mörker. Och naturligtvis har han plånboken i
handen – kunde han väl se en tiggerska, så lik en
annan tiggerska, utan att –? Och kunde han göra
något annat?
Hans grubbel får ett brått slut. Han hör ett
skott.
Och det muntra stojet kring fru Grossman får
ett brått slut. Madonnan själv är mer bysantinskt
stel än någonsin, men glömmer att le.
Och Axel glömmer att grubbla. Skräcken
skingrar de livliga tankarna, de veka hugskotten.
Ansiktet stelnar till en mask av brons och skräck.
Och i Ingrids rum ligger rokokodockan,
ohjälpligt trasig. Skenet från ett ljus avslöjar icke stort.
En hand, några glittrande detaljer av dräkten. Över
ansiktet ligger en mörk trasa.
Vars ägarinna nu vandrar genom labyrintens
gränder, glider fram som en spillra på ett svart
vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
