Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mike Todanz' Mike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I det han så tänkte, såg han filantropen stiga fram
till skrivbordet och gripa en tämligen lång
papperskniv av elfenben. Den var tunn som ett löv och
föga ägnad att väcka förskräckelse. Dessutom
smålog filantropen, murrigt-välvilligt, och yttrade: Jag
antar, att ni är far till bytingen hos portvakten.
Ni har fästat en lapp på hans rygg med påskriften:
Jag är Mike Todanz’ son, rättsinnige upphittaren
erhåller riklig belöning av min far. Det är ni, det
är ni, löjliga människa! Todanz svarade med
värdighet: Jag är icke löjlig, jag är försiktig. En far
kan aldrig vara nog försiktig. – Alldeles riktigt,
medgav filantropen. I all synnerhet på den här
anstalten. Barn kommer lätt bort här. Man
återfinner dem inte. – Todanz tyckte sig fatta ironien
i denna anmärkning; icke förty blev hans hårfäste
fuktigt.
Nå, fortsatte Elberfeld, vad vill ni veta.
Notisboken säger mig att ni är journalist. Jag brukar
inte låta intervjua mig, men ni har ju så att säga
betalt entré – dessutom kommer det att förarga
min käre vän överläkaren. Gå på, men kort! Todanz
svarade färmt: Jag önskar absolut veta vad ni
absolut önskar, att ingen måtte få veta. Allt det
andra vet man redan, det är journalistiskt
värdelöst. Filantropen drog isär läpparna till ett
bulldoggsleende, han viftade med den sviktande
elfenbenskniven. Han sa: Gott, ni är av den rätta
ullen. Men det där får ni i alla fall inte veta. Andra
frågor om jag får be, mera banala! Till exempel:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
