Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mike Todanz' Mike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Varför bygger en människa barnhem? Todanz
replikerade snabbt: Gammalt nytt! Man vet sedan länge,
att ni gjort det till er dotters åminnelse.
Filantropen tog sig om den breda hakan, nickade
och log en smula blidare; han sa: Jaså verkligen?
Det tror man. Säg mig en sak – varför skulle
jag önska att någon människa på jorden mindes
just detta lilla pyre? Jag minns henne! Ty hon
levde under samma tak som jag i sex år och jag
lekte med henne och smekte henne just som jag
skulle ha gjort med varje annat barn i min närhet.
Varför skulle jag resa en minnesvård över en
liten varelse som i livet blott åstadkom lite skratt
och ståhej och i döden framlockade några snart
torkade tårar? Säg det, ni sentimentale gyckelbock,
så ska jag säga er något annat! – Gyckelbocken
sårade Todanz, som med en viss skärpa i stämman
genmälte: Hon var likvisst er dotter! – Det var
hon, medgav filontropen. För så vitt jag vet är vi
allesamman söner eller döttrar. Att den lilla råkade
vara min dotter var en slump – hon kunde lika
gärna ha varit er. Hennes betydelse hade varken
ökats eller minskats.
Vi antaga, att Todanz då han hörde dessa halvt
cyniska satser, erfor en känsla liknande spökrädsla.
Kanske såg han inför sig sin kära f. d. hustrus
i harmsen häpnad stelnade drag. Den gode, ömme
fadern bör ha haft en känsla av att den en gång
kallsinnige faderns cynism äntligen frambesvurit
en vedergällning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
