Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mike Todanz' Mike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utpekande den rätta. Modern störtade sig över
barnet, tryckte henne till barmen, kysste, smekte,
grät. Det var rörande. Även jag fällde en tår i
smyg. Då märker vi, hur kvinnans iver sakta
slappnar, hon sätter barnet ifrån sig, hon granskar
det med misstänksamhet och ovilja, hon ger det
en liten knuff, hon går fram till den beskedliga
översköterskan, spottar framför henne och väser:
Å nej, mig lurar ni inte, ni gemena människa! Så
gick hon lämnande sitt barn för alltid och där
har ni ett stickprov på modersinstinkten. Vågar ni
kanske påstå att fadersinstinkten är starkare? Å
nej! Ni gjorde klokt i att etikettera er byting!
Må vi blott hoppas att lappen inte faller av.
Dessa upprepade hänsyftningar på Mike d. y.
oroade hans far. Han tyckte sig höra barnskri,
vilket i och för sig inte var orimligt på en plats
som härbärgerade något tusental barn. Men var det
just det särskilda och alla andra barn olika barnet
Mike, som skrek? Todanz kände det av sina öron,
som vette mot fönstret, växa till åsneöra, till en
lur, varmed han sökte uppfatta eventuella
ljudfenomen kring barnet Mike. Men även det andra
åsneörat måste lyftas och spetsas. Filantropen
trummade nervöst med elfenbenskniven på bordet; han
var upphetsad. Han sa:
Är ni döv, människa, eller är ni en slöfock?
Varför gör ni inte några anteckningar? Hör ni
inte vad jag säger? Jag är inte socialist, än
mindre kommunist. Jag anser privategendomens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
