Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mike Todanz' Mike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helgd vara ett mänsklighetens palladium. Men det
finns ett slags privategendom som ovillkorligen
måste socialiseras – barnen! Föräldrakärleken, som
inte är någonting annat än en uttänjd, atrofierad
egoism, måste radikalt utrotas. Den är en
ömsesidig livegenskap som hämnar sig både på
föräldrar och barn. Under ett decennium har jag
ägnat hundra millioner och alla mina krafter åt
allmännyttiga företag. Om den där lilla flickan,
som var min dotter, om hon och hennes eventuella
syskon levat – två, tre stycken obetydliga individer
– skulle jag ägnat dem deras framtid, deras
avkomma allt detta och mer till. Detta är fantastiskt!
Om hundra år kommer det att tyckas som en
grotesk och hemsk saga. En människa som älskar
sitt barn och ägnar det sina krafter, är att
förlikna vid en kasserad äggkläckningsmaskin, som
envisas att fungera. Hennes kraft förgår i
onyttigheter, hon duger till platt intet.
Blodet sköt nu upp i huvudet på Mike och han
utbrast (i det hans tal fick ett visst bondskt
tonfall): Ä prat, herrn! Det där är ju lygens! Hör på!
Min mor brukade säga: När jag hade en unge i
stugan hann jag med ingenting; sen den åttonde
kom, hinner jag med allt. Så sa hon och det var
en gumma! Och så är det med mig! Innan
Lill-Mike kom, gjorde jag bara strunt. Men nu d–r!
Vad jag är, herrn, vad Mike Todanz är, det kan
ni räkna hans son till förtjänst!
Stackars barn, om så vore! utbrast millionären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
