Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bröderna Bélar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prästerliga höghet som nyss. Jag vet att hon sa
det där, ja, jag hade till och med uppmuntrat
henne att säga det. Du hade behandlat det stackars
barnet upprörande lättsinnigt och hon trodde i sin
enfald – jag med för resten – att hon skulle
tvinga dig till ett avgörande genom att ge dig en
låtsad rival. Jag spelade en liten smula komedi
– hon låtsades stå i valet och kvalet – och du!
– du min tappre officer, du tog tillfället i akt och
övergav en flicka som du redan svårt
komprometterat. Nå ja. Vad återstod för mig? Vad
återstod för mig? Frågar jag bara. Jag måste – så
gott jag förmådde – gottgöra min brors tarvlighet.
Resultatet blev dåligt, det vet vi – men – på
sätt och vis – räddade jag din heder –
Åter tystnad, likvisst nu utan rodnad, snarare
tvärtom. Slutligen stannade den äldre brodern
framför den yngre, han såg honom inte i ansiktet, han
fingrade på hans urkedja och plockade på hans
väst. Han sa rätt blitt och stillsamt:
Jacques-Aimé – man kan ju begå misstag, stora misstag.
Den där Henriette – hon är egentligen den enda,
jag verkligen hållit av. Så är det. Men jag var ju
en lättsinnig fyr, medges. Jag tyckte att allvaret
inte brådskade. Nå ja – så kom hon den där
gången på julfesten och öppnade sitt hjärta. Eller
rättare – ditt hjärta. Men säg mig bara – vad
flög i henne? Att hon ville göra mig svartsjuk kan
jag räkna ut. Men att hon valde dig, just dig!
Hon kände oss ju. Hon borde väl ha vetat att vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
