Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bröderna Bélar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
välkomstmåltiden vandrade bröderna av och an i
stora salen, Jacques-Aimé med tysta, nästan
smygande steg, den äldre Bélar tungt och hårt som om
han klivit omkring i gubben Olofssons smorläderstövlar.
Till sist slungade han fram sitt obehagliga
ärende och det var gjort på röda två minuter.
Den stackars Schack-ä-mä, van att beskyddas, kände
marken vackla. Hans ögon tårades, han tog sig om
de infallna kinderna och mumlade: Å – å – detta
hade jag inte väntat av min egen bror. Varför vill
du inte göra mig en tjänst? – En tjänst! dundrade
den andre skäligen rasande. Tjänst! Har jag inte
gjort dig hundrade och åter hundrade tjänster!
Vad har du gjort mig?
De fortsatte att vandra av och an, tysta, tills
slutligen Jacques-Aimé stannade framför sin bror
och med mildhet men också med värdighet, ja,
höghet yttrade: Min käre, jag skulle likvisst tro att
jag åtminstone en gång gjort dig en tjänst och en
ganska stor. – När skulle det ha varit, om jag
får fråga? fnös den andre. Jacques-Aimé svarade
med något grumlig röst: När jag gifte mig med
Henriette.
Tystnad, och under denna tystnad rodnade båda
bröderna ända upp över hårfästet. Vad är det du
säger? mumlade till sist den äldre Bélar. Vad är
detta för gallimatias! Henriette själv sa mig, att
du var vansinnigt förälskad i henne! Vasa? Var
det för att göra mig en tjänst? – Käre bror,
svarade Jacques-Aimé med samma poetiska eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
