Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bagateller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så har han kastat sig i sjön –
Hon går ut i korridoren, hon ställer sig i
trappan. Återigen gå sekunderna ohyggligt långsamt.
Hon trevar i skärpet, där båtnyckeln brukar ligga.
Ja, det var hon som gav honom nyckeln. Det är
hennes fel. Han tiggde och bad – Det är ingen
orsak. Hon gav honom nyckeln för att bli av med
honom. För att slippa höra honom skrika.
Och nu är det underbart tyst. Hon kan endast
höra ett långdraget, mjukt stönande, en människa
som långsamt och med svårighet andas in och ut.
Hon stiger nedför trappan. Den sjuka sitter
alltjämt i hörnet av verandan. Men hon har nu
böjt sig framåt, håller händerna på armstöden och
söker gång på gång att resa sig. När den sjuka
får se henne släpper hon sitt tag och faller tungt
tillbaka i stolen. De stora, glanslösa ögonen stirra
emot henne.
Var är Bertil? Har ni sett till Bertil?
Hon går fram till den sjuka. Och när hon
nu skall trösta modern, blir hon själv så
fullkomligt lugn.
Ni ska inte oroa er, säger hon. Bertil har givit
sig ut i min båt och nu kan han inte ta sig i
land igen. Men min man har summit ut till honom.
Min man är mycket, mycket skicklig simmare. Ni
ska se, att om några minuter har ni honom här
igen –
Vill ni inte se ut? ber den sjuka. Vad gör de?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
