Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En skådespelares dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket viktiga saken har avgjorts på ett
tillfredsställande sätt.
En kvart senare står herr ordföranden på
kyrkogården framför en hög bautasten, ännu svept i sitt
hölje. Det är vackert att han står här, beredd att
tala efter mottot: nihil nisi bene, ty mannen, som
vilar under stenen var en gång hans bittre ovän.
Han har kommit i sista minuten men dock
punktligt: han har intagit sin plats, den förnämsta. Och
som den högtidliga akten inleddes med en bön,
står han nu med huvudet böjt, ansiktet dolt bakom
hatten. Så låter han hatten sjunka, så lyfter han sitt
huvud.
Hans ansikte uttrycker vemod, den kloka
förståelsens, den milda förlåtelsens vemod. Rösten
är klar, mjuk och varm, då han bjuder täckelset
falla. Den döde ovännens bronsansikte stirrar emot
honom från stenen. Han börjar sitt tal. Blicken
glider bort från stenen, ut i rymden. En stor, klar
blick. Han talar, han framställer sin oväns liv i
vackra, enkla, nästan barnsligt enkla tavlor (och i
hans hem finns ett rum med vackra, barnsliga
tavlor), och i denna barnsliga, klara enkelhet
försvinner allt, som kunde vara bittert och bryskt.
Hundra ögon betrakta honom, nyfiket, lystet. Ty
om också mannen kan trolla med ord, så måste
dock – tänker och hoppas man – tankarna trycka
sin prägel på ansiktet. Men herr ordföranden talar
och så småningom fyllas de nyfikna ögonen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
