Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En skådespelares dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tårar. Man ser honom icke längre tydligt. Och
även om man såge – skulle man ingenting se.
Den högtidliga akten är slut, herr ordföranden
betäcker sitt huvud, kastar en snabb blick på
klockan, skyndar mot grindarna. En man går i kapp
honom, griper honom i armen, fattar hans hand
och trycker den. Det är den döde ovännens bäste
vän. Han säger:
Tack! Det var vackert. Det var både sant och
vackert, och ändå förstår jag inte, hur ni kunde –?
Herr ordföranden stiger upp i sin väntande bil.
Han svarar blott med ett leende, som den må tyda,
som tyda gitter. Ty talets dyrbara gåva använder
han med urskillning.
Tio minuter senare gör herr ordföranden sin
entré på en annan scen, kuslig och kal, grov och
grå, doftande av arbetets rök, sot, svett. Den är
fylld av bistra, genstörtiga blusmän. Herr
ordföranden knäpper i dörren sin ytterrock, ty fracken
stämmer illa med den nya scenens dekoration. Vid
bordet mitt i salen sitter gamle Gråberg,
kompanjonen, skälvande av förtrytelse och hes av
ansträngning. Vid den stores entré sjunker gubben
ihop, suckar och muttrar: Nå äntligen.
Herr ordföranden går med raska men tunga och
myndiga steg genom salen. Han knuffas på ett sätt,
som säger: Håll till godo! Och han knuffas på
på ett sätt som säger: Inte illa ment! Så kommer
han fram till bordet, kastar sig obesvärat på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
