Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holofernes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Insegel brytas, portar öppnas, vägen till fienden
bjuder henne icke något hinder. Det oerhörda
skall ske.
I väntrummet står en herre vid fönstret och
läser tidningen. Två vördnadsvärda gråhårsmän
sitta i skinnsoffan och betrakta varandra med
allvarliga blickar. Under tystnad. På huk framför
hyllan med de otaliga facken står chefens
privatsekreterare. Han är en ung godsinnad man med
runt huvud, runda ögon, rund, putande mun. Han
har dansat många gånger med Judit Brahm. Han
har sagt henne många allvarliga ord och många
skämtsamma och framför allt många vackra. Men
nu vet han absolut icke, vad han skall säga.
Naturligtvis har han vetskap om huset Brahms fatala
ställning, naturligtvis anar han orsaken till detta
underliga besök. Och plötsligt rodna de runda
kinderna och de runda ögonen fuktas.
Han mumlar:
Å nej, kära då – å nej –
Men Judit säger:
Var god och anmäl mig för bankchefen.
Då bjuder han henne en stol och börjar
balkonversera, viskande och förtroligt, i den goda
avsikten att så småningom konversera henne bort
från den farliga platsen. Att köra ut vackra Judit
Brahm som man kör ut en vanlig hjälpsökare går
icke an. Sakta och varligt måste man låta henne
förstå, vad hennes frid tillhörer.
Stackars flicka!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
