Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holofernes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Judit säger:
Anmäl mig. Jag har redan talat med chefen i
telefon. Han väntar mig.
Och den godsinnade kavaljeren med runt huvud
och runda ögon förvandlas. Han slår ihop klackarna
som en ordinär ordonnans, tar visitkortet
vördnadsfullt mellan fingerspetsarna och försvinner bakom
den gröna filtdörr, som är det allra heligastes sista
insegel.
Fröken Brahm. Var så god.
Inseglet brytes –
Herrn vid fönstret kastar en dyster avundsam
blick över tidningskanten. En av de vördnadsvärda
gamla i soffan tar upp sin klocka, suckar
och säger:
Tror ni att den unga damen blir länge där inne?
Nej, svarar kavaljeren, som nu åter står på huk
framför hyllan med de många facken. Ur fack B
tar han fram ett grått konvolut under vars feta,
svarta promemoria läses i rött: Brahm & C:i.
Och under firmanamnet chefens kråkfötter,
lapidariskt kortfattat:
Ärendet avgjort.
Han stoppar konvolutet under armen. Och väntar.
I den ovala hjärnskålsformade cell, där
bankpalatsets tankar tänkas, står Judit Brahm och
betraktar sin fiende. Belysningen är sparsam,
dagsljuset utestängt, glödlampan på skrivbordet
brinner under en tjock, grön kupa. Judit ser först de
feta, gulvita, kortfingrade händerna som oroligt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
