Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För den utmärkta beredvillighet, som mig blifvit visad på dessa
ställen af herrar embetsmän i verken, och för det biträde jag erhållit
inom orten af både presterskapet, civile embetsmän och enskilde, anhåller
jag att här få nedlägga min varmaste tacksägelse. Jag har varit många
till besvär, men framför alla amanuensen i riks-arkivet, kongL
sekreteraren, magister C. G. Styffe, hos hvilken jag står i största förbindelse
så väl för anvisning på afdelningar i de rika arkiv-samlingarne, der
något ansetts vara att hemta för mitt ändamål, som för afskrifter af
flera historiska dokumenter inom riket och i Köpenhamn.
Det väsendtligaste af hvad jag sålunda under mer än 20 år antecknat,
har här influtit, jemte mina iakttagelser under många, i och för denna
beskrifning, anställda resor i ortens alla socknar. Och likväl saknar
jag, — troligen äfven läsaren, — åtskilligt. En stor del af bristen
måste jag sjelf vidkännas, men också bör en icke ringa del skrifvas
på räkningen af den förstörelse, som öfvergått detta landskap,
hvar-igenom mångfaldiga vigtiga handlingar gått förlorade. Genom eldsvådor
tillintetgjordes landshöfdinge-arkivet i Wenersborg, norra fögderiets
härads-skrifvare- och fogde-kontor samt flera kyrko-arkiv. Under
fiendens täta härjningar med rof ooh brand försvunno en myckenhet
handlingar vid härads-rätterna, i kyrkorna och hos enskilde, och
reforma-tions-nitet i Gustaf I:s och hans söners regeringstid for lika
skoningslöst fram mot alla handlingar för medeltiden. Det bör då icke förundra,
om i arbetet finnas betydliga luckor för äldre tider. Dessa kunna,
enligt min öfvertygelse. genom hvilken forskning som helst, numera
icke fyllas, åtminstone icke fullkomligt.
Under sednare tiden har det kommit i bruk att säga och skrifva
Dalsland och Dahlsland. Båda oriktigt och det sednare sämst. Landet heter
ursprungligen Dal, sedan namnet Marker i början af medeltiden
upphörde. Bör således skrifvas och kallas Dal. Man har icke förändrat
Dalarne till Dalarnesland, icke Skåne till Skåneland, icke Blekinge till
Blekingeland. En egenhet, som gerna kan bibehållas, är att man från
äldsta tider skrifvit på Dal, liksom orten vore en ö. Vid ingen annan
Svensk provins å fasta landet sätter man prepositionen på, utan i
eller uti.
I bilagorna, så på Latin som Svenska, är originalens stafningssätt
bibehållet, äfvensom i en eller annan handling, intagen i sjelfva boken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
