Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d. I Tissleskogs socken, ä hemmanet Glumseruds område.
e. I Gunnarsnäs socken ocli hemmanet Hällans skog. I nder gräfning
för sänkning af ett litet kärn. h\ ars vatten hindrade arhetet i dervarande
skifferbrott, träffades dels hela. dels krossade skal af snäckan Saxicava
rugosa, Balanus m. fl., liggande på ett djup af 6 alnar och derulöfver
under jordytan i lera och fin sjösand.
f. I Ödeborgs socken vid Kuseruds-sjöns östra sida. i lerjorden af ett
åkergärde, som tillhör Mellan-Rådane eller Radanefors. Nagot helt skal
har icke kunnat erhållas på detta ställe, emedan snäckorna härstädes äro
mer sönderkrossade och spridda, än på någon annan af här uppräknade
fyndorter. Vidare i säteriet Dagsholms skog nära Hofkärnet. Saxicava
rugosa ligger der på alns djup i blålera.
g. I Torps socken vid sjön IVassalen. Sistnämnde snäckskal i blålera.
Alla dessa, äfvensom snäcksamlingen vid fordna tomten Ödegården,
tillhörande hemmanet Sandviken i Trankils socken och Wermland. näst
ofvanför Torrskogs socken, ligga, som sagdt är, ofvanpa eller vesterut
från östra bergkedjan. Få ställen i Skandinavien torde finnas med högre
liggande saltsjö-snäcklager, än Kesnackens och Kockeruds. När dessa
hafs-snäckor, hvilkas skal vi här träffa, voro lefvande i sitt element,
saltvattnet, måste hafsytan stått omkring 500 fot högre än nu. Största delen af
Svea- och Götaland var då hafsbotten, och hlott några, de högsta bergen
stucko upp såsom öar. Man erinre sig. att den höga Wettern ligger blott
295 fot öfver hafvet och Wenern allenast 147 fot. Men emedan en del af
dessa snäckor äro af samma arter, som ännu finnas vid Westerhafskusten,
och flera andra af arter, hvilka tillhöra Grönlands och Spetsbergens haf,
så är klart, att tiden för deras tillvaro icke kan vara aflägsen i geologiskt
hänseende, ehuru utan tvifvel tusentals år förflutit, innan Skandinaviska
vallens lyftning inifrån hunnit till sin närvarande punkt, derest denna
lyftning gått jemnt. utan hastiga höjningar. Har denna höjning småningom
försigått, så synes äfven någon anledning vara till den förmodan, att
föreningen mellan Östersjön och Westerhafvet genom Öresund äfven
småningom tillkommit och småningom utvidgat sig till sin nuvarande
bredd. Märkligt är ock, att många af dessa snäckor höra till ishafs-arterna
och således tyckas antyda, att vattnet hvari de lefde var af ishafs-natur.
Ishafvet torde således betäckt en vida större del än för närvarande af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
