Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upplyser likväl, att Bene var adjunkt hos Harald i Rakkestad, och att
han fått sina anhängare inom Markerna i Norge.
Ett annat parti, Ribbungarne, med sin hufvudman Sigurd Ribbung,
hvilken hade anspråk på Norrska kronan, uppstod 1219. När de kommo
i trångmål sökte de stundom fristad inom Dal och Werinland, och
der-städes förstärkte sig. Är 1224 måste de fly undan konung Håkan
Håkansson från Wiken till Dal. För deras hesök och måhända det skydd och
understöd de njöto. gjorde samme konung 1225 ett härjande infall i
vestra Werinland. sa att gränsorterna mer än en gång hade sin drjga
känning af de strider, som söndrade Norrmännen, af den lystnad de
visade efter regent-ombvte, den tidens reformsjukdom, och deraf
uppkommande oredor. 1 sistnämnde konungs saga är minnet förvaradt af
en man från Dal, Ivar Torstensson, hvilken afgick såsom sändebud från
konung Erik Läspe, för att erfara hvad ersättning Håkan ville gifva för
den ofred han anställt i Wermland. Med denna beskickning vanns dock
intet vidare än löfte om ett möte vid landsgränsen, på hvilket förlikning
kunde ske.
För öfrigt förmäler samma saga, att, sedan Sigurd Ribbung aflidit.
Ribbungarne valt junker Knut7 8 i Westergötland till hufvudman. Denne
skall fått många hopar af Westgöter och Dalboer med sig till Norge.
Der erbjöd han dock snart fred och slöt den med sin tremänning konung
Håkan, blef derpå jarl samt konungens svåger. Detta är allt det
hufvud-sakliga, som om Dal kan hemtas ur de Norrska konungasagorna.
Svenska häfderna äro fattiga på underrättelser för hednatiden och
början af kristna tidehvarfvet, så väl för riket i allmänhet, som för de
särskilda landskapen. Likväl hafva också vi haft sagor såsom Isländarne.
sånger och rim såsom de, ehuru högst få numera äro i behåll, sedan de
antingen blifvit förskingrade till utlandets, eller vandaliskt ringa aktade
och förstörda under början af reformationstiden9.
1 Son af Norrske jarlen Håkan Galin och konung Sverres dotter Kristina,
hvilken efter Håkans död blef gift med Westgöta-lagmannen Eskil. Junker
Knut var hos denne sin andre fader, då han af Ribbungarne valdes till
höfding.
8 Se företalet till Johannes Magni Svea och Göta krönika.
9 Messenius skref derom d. 1 Aug. 1632 uti dedikationen till Gustaf Adolf
framför 15:de tomen af Scondia illustrata: ”Coenobia instruetissimas possederunt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
