Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyssnämnda tillfälle i Nyköping stadgades ock i 15:de punkten, att
intetdera af de 3:ne nordiska rikena skulle föra örlog pä det andra, hvilket än
vidare tycktes blifva bekräftadt genom dessa rikens fullkomliga
förening under en spira den 20 Juli 1397, eller den ryktbara
Kalmareunionen. Efter denna dag borde hela riket i allmänhet och södra samt
vestra gränsorterna isynnerhet hoppas att få lefva i det fredslugn,
hvar-förutan så allmän som enskild förkofran fruktlöst väntas. Men freden
under dels svaga, dels orättvisa utländska regenter, som bröto sin
konungaförsäkran, var förenad med verkligt förtryck, utpressning af
olaga skatter genom utländska fogdar, förakt för landets lagar, utrikes
fejder, främmande för Sveriges fördelar, våld mot både person och
egendom, samt inrikes tvedrägt, att landets tillstånd under Skandinaviska
föreningen af nordens 3:ne riken blef vida olyckligare än förut. Detta
föranledde Engelbrekts uppresning 1434. Daleborgs slott innehades då,
på samma sätt som de flesta platserna i riket, af en Dansk höfvitsman
eller fogde. Hans namn var Paine Jönsson. På Engelbrekts befallning
angreps detta fäste af Peder Ulfsson, troligen i September samma år. Efter
en belägring af allenast 3:ne dagar, derunder man anlagt bröstvärn samt
antändt slottet, måste Paine gifva sig. Han blef med möda räddad af
Peder Ulfsson undan de belägrandes våld. förlorade allt utom lifvet
samt tillfälle att begifva sig hvart han ville-1. Efter att i 130 år varit
eLt slags fästning på Dal, mer till ortens lidande än gagn, förstördes
sålunda Daleborg, utan att sedermera blifvit ånyo iståndsatt. Stenen
bortfördes i sednare tider till andra byggnader, så att numera obetydliga
spår synes efter grundmurarne. Den bedröfliga unionstiden är ytterst
fattig på underrättelser om Dal. Att provinsen icke blott delade det
allmänna eländet, utan äfven hade sin särskilda svåra känning af
Danskars och Norrskars infall öfver gränsen, kan anses för otvifvelaktigt. Då
Kristian I från Wiken gjorde ett ströftåg till Wermland i Augusti 145121 22,
är mer än sannolikt att Dal ej heller skonades, ehuru man derom saknar
bestämda underrättelser. Under samme konungs härjningar i
Westergöt-land 1452, och den sedermera förfarande ofreden der och i Bohuslän,
kunde Dalsland svårligen undgå att i mer eller mindre måtto hemsökas
af de politiska stormarne.
21 Stora Rimkrönikan, sid. 71.
22 Stora Rimkrönikan, sid. 138.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
