Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Peder Larsson, att — emedan livar 10:de man i Wermland och Dal var
uppbådad — han med dessa och knektarne borde begifva sig till Lägret
i Westergötland, der riksmarsken Gustaf Olsson Stenbock och Lasse
Pedersson Hård voro. Grefve Per Brahe hade underrättat konungen, att
lian icke ansett rådligt infalla i Norge för närvarande. I svar herå
den 17 September förundrar sig konungen, hvarföre grefven, då
han icke kunde uträtta något pa stället, ej med sitt folk
begif-vit sig till lägret, tilläggande: "efter i nu hafven någon tid varit
borta ifrån edert, och fördenskull väl kunnen tänka, att i hafven
behof begifva eder hem och se om edert bästa, derföre mån det väl
göra, intill dess vi eder uti någre andra saker och ärender hafve behof
att bruka”. Till menige man på Dal skref konungen samma dag svar på
det deras fullmäktige sändebud tillkännagifvit. Sändebuden hade
förmält, att allmogen ej velat infalla i Norge, emedan det vore säkert
förlikt emellan Norrske och Svenske, så att man på denna tiden och
orten icke hade något fiendtligt att förmoda. Konungen yttrar, att det
ock nu vore för sent gå öfver gränsen, men om grefve Per ej försummat
sig, utan i tid fullgjort befallningen, så hade det varit riket mycket
nyttigt. Tillsäger Dalboarne, att de härefter icke skulle vara grefven
hörige och lydige, emedan konungen ej ämnar bruka honom vidare i den
befallningen. Och emedan menige man i Westergötland ropar om hjelp
mot fienden, som framfar med rof. mord och brand, samt krigsmakten
ännu icke vore ankommen, men väntades från Upland, Södermanland,
Westmanland och Nerike, så ville konungen, att hvar tredje man på Dal,
utrustad med den bästa värja han kunde och 6 veckors kost, rycker ut
med allra första, jemte ryttare och knektar, som i orten äro, och kommer
i följe med folket, hvilket anländer ofvan från Tiveden, sedan begifvande
sig till G. Stenbock i lägret. År 1563 d. 29 och 30 Sept. afgick befallning
till schyttere och chefer i Wermland och Dal att genom natt och dag,
vid lifsstraff, skynda till konungen i Jönköping, emedan Stenbock
underrättat. att Danskarne ämnade sig dit för ett fältslag. Grefve Per Brahe
lärer kommit till nåd igen, emedan han i September var i Uddevalla och
der samtalat med borgarne, likasom bönderna i Wiken, till konung Eriks
fördel. Begärde mer krigsfolk, som konungen äfven lofvade, i svar från
Jönköping den 8 Okt., att Jöns Bonde skulle sända. Men samma dag, i
svar på en annan grefve Pers skrifvelse, säger sig konungen icke kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
