Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 Mufva d:o 10, 25 band.
1 Stuka d:o 8, 10, 15, 16 band.
1 Rök d:o 10, 16 band.
1 Kupa råg d:o 10, 16 band.
Der tillgång är på skog, huggas unga granar till 7 å 9 alnars längd,
afbarkas och spetsas i båda ändarne. Dessa störar nedsättas vid pass
% aln djupt i åkern på längre afstånd från hvarandra, hvarpå
vår-sädsbanden parvis fastbindas vid stören, med sädesaxen vända mot
söder. Nederst omkring stören sättas likväl först 4 å 6 sädesband på
åkern med axen uppåt, på hvilka de öfriga bundna sädeskärfven stödja
sig. Detta kallas att reda eller re. Dertill begagnas restol, på hvilken
karlen uppstiger efter behof, allt som redningen fortskrider uppåt. När
säden sålunda är redd, anses den halfbergad, emedan den länge emotstår
regn utan att taga skada. Den säd åter, som står på åkern i skylar, är
vida mer blottställd.
De odlade gräsväxterna äro klöfver och timotej. Genom den
naturliga ängens upplöjning till åker samt ingående i växelbruk, komma de
sjelfsådda grässlagen att betydligt förminskas, emedan inga andra
gräsfrön sås, än de nämnda. Att denna enformighet icke kan vara nyttig
för boskapsskötseln, synes otvifvelaktigt. Genom ett väl skött
växelbruk erhålles visserligen en större mängd hö. men att detta icke är
lika begärligt och närande för boskapen, som det af många slag och
arter blandade gräset på naturlig fet vall, har erfarenheten ådagalagt.
Vicker odlas högst obetydligt.
Sädeslagen äro höst- och vårråg, höst- och vårhvete, korn, hafra.
blandsäd af vårråg och hafra samt af korn och hafra. Hafran är hufvudsädet
och utgör i tunntalet omkring 9 å 10 gånger mer än de öfriga. Ärter
odlas ringa på östra Dal, än mindre på vestra. Linodlingen är äfven
inskränkt och knappt mer än till nödtorftigt husbehof. Hampsådd
sällsynt, och der hampa sås, är det endast på små jordland vid husen af
några få qvadratfamnars vidd. Potatisodlingen är deremot idkad i stort,
emedan denna jordfrukt utgör småbrukarens, torparens och
backstugu-sittarens hufvudsakliga näring. Hos de förmögne läggas tusentals tunnor
deraf i bränvinspannan. Kålroten odlas allmänt, ehuru ännu icke till
kreaturs utfodring. Rofvor odlas än mindre och endast tillfälligtvis på
små svedjeland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
