Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befattningen pa stället, tillkännagaf i sin berättelse till bolagsstämman
den 1 Maj 1784, att silfververket årligen drifvits med stor förlust. De
utsedda revisorerna visade, att utgifterna för grufdriften. smältningen
m. m. 1782 uppgingo till 19,733 r:dr 45 sk. 9 r:st. och 1783 till 6.645
r:dr 18 sk. 4 r:st., men att deremot silfver- och koppartillverkningen
förra året utgjorde i värde endast 707 r:dr och det sednare 760 r:dr.
För alla och en hvar. som tänka försöka sin lycka i silfvergrufvor på
Dal, torde det icke vara utan gagn att känna utgången af detta bolags
ansträngningar vid de mest lofvande malmstrecken i orten, äfvensorn
att, för ifrågavarande grufförsök, inhemta hvad nyssnämnda revisorer
yttrat. De uttala sin tanka sålunda: ”Berättelsen om grufvorna gifver
alldeles icke något hopp om den sa länge efterlängtade förädlingen, utan
innebär, fast beklagligare, att Wassviksgrufvan är i beständigt aftagande
och de bästa anbrotten, säsom Svabs sänkning och Sandels ort, alldeles
utgångne, samt att malmen, bestående af blyglans och någon kies af
ringa kopparhalt, är så spridd i bergarten, att densamma aldrig burit
sin omkostnad, eller någonsin lönar mödan att tillgodogöra. De sa
kallade Alströmers arbeten finnas af samma beskaffenhet. Grufvan är
också nu drifven på det djup, att om dess öde fullkomligen bör kunna
decideras; och som malmfallen alltifrån dagen varit ostadig, alltid fattiga,
på hvarannan famn utträngda och förtryckta, aldrig öppnade till någon
lönande fyndighet, så lärer. efter all bergsmannaprincip. denna grufvan.
om hon också försänktes till afgrunden, alltid blifva lönlös och oduglig.
Slädekärrs grufva är ännu sämre, och har förut för sin ofyndighet blifvit
öfvergifven. ”Varandes på botten allenast en smal strimma, som ej
för-tjenar att brytas. På sådana släta utsigter tyckes hr geschwornern Nauclér
med goda skäl uppställt fråga om silfververkets nedläggande. Framlidne
bergsrådet och bergmästaren A. Stockenströms berättelse 1751
innehåller, att flere, som här vägat sina medel, alltid brännt fingren, att
kassan för dåvarande intressenter blifvit alldeles uttömd och rörelsen
deraf upphört. Varandes han af den tankan. det ingen derefter torde
förmås att våga sina medel pä dessa ädla, men tillika ostadiga
anvisningar. Dessa omständigheter sammanlagda, jemte kännedomen om
socie-tetens tagna stora förlust på dessa grufveförsök. som vid denna tid
helt nära torde uppnå en summa af 30.000 r:dr. styrka revisorerna i
det fasta beslut, att silfververket. på närvarande anledningar, alldeles bör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
