Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och IVrinc i Ferglanda jemte en tomt. samt 1555 JVedbjörbyn i Holm:
af herr Anders i Ed 1552 ett silfverstop om 50 lod. Forssone
vattenverk i Frendefors lät konungen äf\en annamma för sin räkning, som
kan synas af ett Rasmus Ludvikssons register i riks-arkivet. Den af
konungen och hans söner i kammarärender mycket begagnade
Rasmus Ludvikssoå sökte med genealogiska tabeller ådagalägga Gustafs
slägtskap med en mängd adeliga hus i riket, hvarigenom bördesrätten
till åtskilliga andeliga gods möjligen kunde styrkas. Konungen
underlät icke att begagna en sådan bördesrätt. äfven då andra närmare
beslägtade personer hade bättre rätt. såsom tvisterna under Erik XIV:s
första regentar och ännu långt derefter adagalade. Rasmus upprättade
äfven med ledning af dessa tabeller och de pergamentsbref, som han
under en på befallning företagen resa i riket insamlat ur kyrkor och
kloster, ett ännu i kammar-arkivet varande "register på de gods och
gårdar, som ”Kongl. Maij :ts vår allernådigste Herres saliga slägt
uti förtiden till kloster och kyrkor gifvit hafva”, hvilket register
naturligtvis var en nyttig hjelpreda vid indragningar för konungens räkning.
Samme Rasmus hade likaledes särskildt antecknat de hemman i
landsorterna, hvilka synts honom framför andra synnerligen tjenliga, i
anseende till läge och förmåner, att af konungen annammas till
kungsgårdar och ladugårdar derunder, antingen de voro kyrkogods eller
enskildes tillhörighet. Pä grund af urkunderna till konungens historia
yttrar också Geijer10: ”Denna regerings handlingar äro fulla af
bevis, att konungen dels har fordrat gods och gårdar af egarne, mot
löfte om ersättning, som ej alltid lärer utfallit, dels emottagit dem till
skänks af sådane, som ej voro egare, dels helt enkelt tillegnat sig dem,
emedan de voro honom väl belägna, hvarvid våldsamma åtgärder mot
de gensträfviga ej alltid uteblefvo.” När så kunde hända med enskildes
egendom, är lätt begripligt, att än mindre undseende visades vid
kyrko-och klostergodsen.
På Dal fanns intet biskopsslott alt besätta. Deremot egde Wadstena
kloster Nordkärr i Holms socken sedan 1300-talet, således jöre räfsten 16
16 Hist. 2. s. 123. Oaktadt öfverflöd ai bevis i detta och flera likartade fall,
hafva dock de fleste. som skrifvit Gustafs historia, antingen icke kännt eller
icke velat framlägga dem, hvarigenom hans historia kommit ej sällan att
sakna den sanningens prägel, som är förnämsta egenskapen i all historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
