Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
haft af presterna. utan hvar man snart sagdt liafvcr jiockat och
öfver-fallit dem, liksom de icke varit rikets untlersåtcr så väl som andre20 * * * * * *,
och velat dem i mångahanda måtto, som härtill mycket skcdt är,
besvära och förtunga, både med olaga gästning27, skjutsfärder och
andra pålagor. Och fördenskull ser man också väl för ögonen, att mesta
parten af samma kyrko- och presthemman äro så godt som förlagde,
obyggde och illa häfdade, riket till ingen ringa skada, om hvilket ock
en part af förbenuilte kyrko- och prest-landboer sig ofta beklagat
haf-va och sjclfve begärt, att de måtte komma under kronan igen28 och
icke i så måtto förtungade blifva der de intet försvar hade eller veta
kunde. Som ock största parten af presterna hafva icke haft någon
synnerlig fördel af samme deras landbönder, hvarken med lydnad,
hörsamhet eller deras rättigheter, det de ock nog ofta kärat och
beklagat hafva. Och efter nog till förmodandes är, att hvar samme
20 Månne icke detta är öfverdrift? Eller var tillståndet i sjelfva verket så
be-dröfligt i den kraftfulle Gustaf Wasas tid, sedan han innehaft högsta makten
i 26 år, så var också alltför litet tillgjordt för medborgerlig säkerhet och
lagarnes handhafvande, men deremot för mycket tillgjordt med ingripande
i kyrkans lagliga eganderätt, att sköflingsbegäret från högsta ort utbredt
sig öfver hela riket.
27 Redan 1285 aflyste Magnus Birgerson den fria gästningen och förvärfvade
derigenom sin äretitel Ladulås, samt anbefallde, liksom flera hans efterträdare,
taverner der resande skulle få mat och härberge för betalning. Konsten var,
att den verkställande makten höll sin vaksamhet och kraftfulla arm öfver
verkställigheten. Den tiden var jordegaren icke, såsom i våra dagar, besvärad
af tusentals sysslolösa, liderliga och lättjefulla vandrare på vägarne, hvilka
icke lefva af annat än fri gästning. Blefve detta onda afhjelpt, om kronan
sloge under sig fastigheterna?
28 Ifrågavarande jord på Dal och i Wermland hade aldrig förut varit
krono-hemman. 1 Svenska diplomsamlingen och kameralhandlingarne sökes förgäves
efter ett enda, än mindre flera exempel, att kronan före Gustafs tid bekostat
eller skänkt något enda bland dessa gods. Kyrko- och prestelandbönderne
kunde således här icke med någon rimlighet begära, att de skulle komma
under kronan igen. I Westerås 1527 uppgaf konungen att de kommit från
adeln, som derigenom blifvit försvagad. Nu 1547 häntyder han på att de
kommit från kronan. Sådant hörer till Gustafs vältalighet. Att skattejord
blifvit gifven till kyrkor af ofrälse personer och af ofrälse såld är bekant.
Hvad som gafs i denna ort bestod af smärre jordstycken, ängar, ödetomter,
öde torp o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
