Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Greta grundar på saken hit och dit. Slutligen får hon ett afgörande skäl att antaga tjensten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fru Holmelin medgaf rigtigheten af hvad hon sagt;
och sedan de vidare talat om lifvets besvär en stund,
yttrade frun: ”Om du ändtligen då vill hafva dig en tjenst,
Greta, så skulle jag kanske kunna skaffa eller tillbjuda
dig en; men det kommer an på.”
”Visst måste jag taga mig tjenst; och det vore nog
bra,” svarade flickan. ”Men om jag duger så väl, det vill
jag låta vara osagdt. Ty jag har alltid varit hemma hos
far och mor hittills. Och uppasserska på värdshus, det
vill jag icke blifva, nej slättes icke.”
Fru Holmelin gladdes hjertligen åt detta svar; och
det icke allenast för att hon således hoppades bättre kunna
bekomma Greta i sin tjenst, utan för det dygdiga och
rena hjerta, som svaret tillkännagaf, efter hon insåg att
hvarken de erbjudna stora gåfvorna eller det smickrande
namnet Sköna Margret hade varit mägtiga att kunna
förleda henne. Oförstäldt och vänskapsfullt öppnade frun
derföre nu sina tankar, och sade huruledes hon önskade
Greta i sitt eget hus. Icke kunde hon lofva henne så
stora inkomster i städsel, lön och gåfvor, slöt hon, men
deremot skulle hennes tjenarinna alltid åtnjuta ett godt
bemötande.
Den vackra torpardottern gaf likväl icke härtill ett
så jakande svar, som frun först hoppades. Hon yttrade,
artigt och med mycken tacksägelse, att hon ville grunda
på saken; men att hon aldrig rigtigt tyckte om tjenster
i staden, emedan hon mest förstod sig på landtsysslor
och älskade sådant göra, som dertill hörde.
Åt detta svar gladdes fru Holmelin ännu högre. ”Det
är just så jag vill!” utbrast hon. Hon tillkännagaf nu
att det var synnerligen för sina kor, hon önskade sig en
pålitlig, rask och förträfflig menniska. ”Och det kan du
väl finna blefve ett göromål, likasom vore du qvar på
landet. Vill du icke komma och se på mitt lilla nätta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
