Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Greta grundar på saken hit och dit. Slutligen får hon ett afgörande skäl att antaga tjensten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snygga fähus? Tolf mjölkkor har jag, hvilkas make
ingen sett, det må du vara säker. Två stackare stå i
sin, dem skall min man sälja och gifva emellan för nya
kalfkor, så blir det fjorton, som mjölka; så många skola
vi hafva, och det är nog.”
Förslaget att få gå uti en stor, skön ladugård fann
torparflickan ganska lockande, så att hon bekände det
skulle vara det enda, som kunde förmå henne att taga
tjenst i Stockholm, om det ändtligen skulle vara. Och
fru Holmelin tyckte hon också mycket om, såsom
menniska, förstås. Hon gick derföre gerna ut med henne på
gården, och de stego tillsammans in i fähuset för att
skåda. Visserligen var här någon trängsel och båsen
sågos knappa, ty rummet för sådant är i staden alltid
smått, emot hvad som kan bestås på det rymliga
landet. Greta medgaf likväl att detta icke kunde hafva
sig annorledes; men mest suckade hon vid tanken på att
korna icke finge gå till någon frisk och behaglig sjö att
dricka, icke en gång kunde vattnas ute på gården i ho,
mod brunn och hink vid, utan måste släcka törsten ur
ämbar, inne i sjelfva båsens halfmörker. ”Tror icke frun
att do vantrifvas?” frågade hon betänkligt.
”Jojo, litet i början; och unga qvigor skulle väl råma
sig förderfvade här af saknad, kanhända. Men icke kor,
som burit några gånger, dem vi hålla: sådana äro mycket
snälla, allvarsamma och fråga efter ingenting, blott de
märka att folk hyllar dem och gifver dem all deras
rigtiga ans. Deraf trifvas de mest, och de mjölka som
flitigast, ju mindre nöjen de känna."
”Men få do då aldrig gå på bete? Jag har icke sett
några beteshagar i Stockholm.”
”Sommarbete hafva vi ute på Ladugårdsgärdet,
likasom på en allmänning, i lag med stadens hela öfriga
boskap; och det må du tro, Greta, gör ett stort sällskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
