Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Greta grundar på saken hit och dit. Slutligen får hon ett afgörande skäl att antaga tjensten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det betalas tio riksdaler för kon öfver sommaren. Har
du aldrig varit ute på Ladugårdsgärdet?”
”Jo,” jag har varit der några gånger och sett på
excisen,” svarade hon, ”och det var ståtligt. Jag såg då
också några flockar af kor, som gingo afsides och gnagde,
det var sant; nu kommer jag ihåg det. Men vet fru
Holmelin, derute hafva kreaturen ingen skugga i solbaset.”
”Så? de hafva skugga nog, tro, bort på vägen, som
går åt Ropsten, eller nedåt Storängen. Ja ända emot
Tegelviken få de gå, så fort icke läger är och tälten
uppslagna. Och kommer du till oss, Greta, så skall du
sitta derute om sommartiden och mjölka mornar och
qvällar. Der äro så vackra platser, att skönare har du
aldrig sett i hela Eds socken.”
”Jag lofvar frun att jag skall tänka på saken; men
nu i dag kan jag icke lemna besked,” svarade hon
omsider, när hon tog afsked och for. Orsaken, som gjorde
flickan så eftertänksam i detta ärende, ville hon icke
omtala för fru Holmelin; men det var någonting hon först
måste höra efter ute på landet, och innan hon fick
närmare underrättelse derom, ville hon icke fatta sitt beslut.
Lördagsaftonen sent återkom hon till Snickartorp med
Qvastmoras-Polle, aflemnade till Lisa pengarne för de
sålda viskorna, satte in kärran i sitt lider, och gick
derefter hem till sina föräldrar på Stenhugget.
Söndagen derpå vandrade hon med anhöriga och
vänner till Eds kyrka. Efter gudstjenstens slut gick hon
utmed stenmuren, bakom Fattighuset, ned till den viken af
Edssjön, som ligger strax nedanför Klockargårdens
potatistäppa. Till venster är här ett båtställe för alla,
som ro ifrån Bislinge och Hjeltarängen till kyrkan; men
till höger går man långt åt sidan under sköna träd vid
stranden. Hon hade icke länge sett sig omkring der, förrän
Anders i Vaxmyran också kom ned dit från kyrkan. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
