Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Sköna Margret får i tankarne att blifva sin egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi icke; men säkert är att de nog märka, om en menniska
liyllar dem eller icke: de må väl efter som skötseln är,
och de gifva i samma mån afkastning, fördel och nöje åt
sina egare. Greta var icke klemig, svag och pjåskig med
korna, så att hon ständigt gaf dem smekord, klappade
dem på halsen eller pratade tok till deras upplifvande.
Tvärtom hände det att, när en ko stälde sig dumt i
båset, klef med ena foten ned i ämbaret eller annars bar
sig tafatt åt, som kor stundom bruka, så fick hon sig ett
hurtigt slag öfver länden och ett skarpt tilltal: ”Seså!
homma dig, Sara! Uh, du dumma Bella-Majken! Sasa,
nu är det nog sörpladt, håll upp, säger jag!” och dylikt.
Men sådant tyckte kräken aldrig illa vara, utan
rättade sig derefter. Kreatur finna alltid, på sitt vis, huru
godt det är att bekomma en aga, som förer till skick
och ordning; de älska stränghet, blott fog och reson
kännas deruti.
Tjensteflickan, å sin sida, utförde sin sak så godt,
hon nånsin kunde, efter hon åtagit sig den; men hennes
tankar stodo på framtiden, och hon tyckte allt mindre
och mindre om den instängda och i sjelfva verket
besynnerliga slags ladugård, som befinner sig vid gatan i en
stor stad. ”Jag må ännu blifva i denna tjenst en tu tre
år, tills jag hinner lära mig allt, som hör till koväsendet
och till mjölkhandeln rigtigt,” sade hon ofta för sig sjelf
i sin enslighet, när hon tog oket öfver axlarna och
häftade krokarne i hvartdera drankämbaret på ömse sidor om
sig; ”men — men —” tilläde hon, ”nog skulle jag, för
min räkning, vilja hafva allt på ett annat vis och
annorlunda, det är säkert.”
Hvad det kunde vara för slag, som hon ville hafva
för sin räkning, vågade hon aldrig helt utsäga, icke i sina
tystaste tankar en gång; så djerft förekom det henne att
hoppas på. Men hon råkade emellanåt Lång-Anders.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
